Jag hamnar ofta på föreläsningar där en ung man från reklambranchen eller angränsande HR konsulteri berättar att allt förändras i rasande takt. Det som var sant i går, eller i förmiddags är nu gammalt. Efter ett antal halsbrytande exempel kommer det oundvikliga raljerandet över hur mossig skolan är.
Jag är rädd att jag håller med. Allt förändras jättesnabbt. Hade någon i början av 80-talet sagt att om 30 år är Sverige med i EU och har ”krigförande soldater” under NATO befäl i Afganistan så hade jag skrattat. Då var Afganistan ockuperat av Sovjet. Idag finns inte Sovjet. Hade någon sagt för fem år sedan att Microsoft förlorar sin världsdominans till Google så hade jag sagt: you wish. Förändringstakten verkar också öka för varje dag. Ekonomiska bubblor i ett land sprids blixtsnabbt över hela världen på ett sätt som var otänkbart bara för något år sedan.
Och jaaa, jag tycker mycket av skolan bygger på ett samhällssystem som inte finns längre. De akademiska ämnen vi bygger vår skola på är utsöndringar från det enda medeltida ämnet: Teologi. Från teologin avsöndrades juridiken och filosofin kanske medicinen. Sedan har avsöndringen fortsatt men på sent 1800-tal var de stora uppdelningarna klara. På 1800-talets behov av kunskapande bygger vi alltså fortfarande våra skolor. Trots att alla skriker efter fler och andra förmågor fortsätter vi i skolan envist att hålla fast vid de trygga, fina och bekväma strukturer vi själva skolats i.
Det jag har börjat fundera på i det sista är varför förändras allt så snabbt. Vilka krafter är det som eldar på? De unga reklamarna pratar inte så mycket om det, de stannar vid konstaterandet och nått om globalisering. Börjar man kika lite så ser man snart att de explosiva förändringar vi nu befinner oss i startade på sent 1700-tal och fick rejäl utbredning under 1800-talet. Industrialismens segertåg över världen har kastat miljoner människor (och fortsätter att kasta miljoner människor – Utvecklings länder) från en lantlig lågproduktiv tillvaro med få människor i var människas sammanhang och få och tröga kontaktytor mot omvärlden till en urban högproduktiv tillvaro men masskommunikatin och anonymitet i städernas folkhav. Om vi tycker det går fort. Tänk på de européer som under 1800-talet gick från feodala bondbyar till det myllrande stadslivet och arbetet i fabrikerna. Allt man känt både vad gäller arbetsprocesser och sociala processer blir obrukbart på den tid det tog att ta sig in i staden. Denna process fortgår idag för miljoner människor som flyttar från landsbygden till staden i Afrika. i Sydamerika, i Kina.
Jaha… vad är det för krafter då? Industrialismen? näää den är ju bara ett symptom… det är marknaden, kapitalismen. Idén att jag inte bara ska samla massa rikedom som jag sen ska parta upp. Utan jag ska samla rikedom som jag ska återinvestera i min verksamhet så jag kan tjäna ännu mer pengar som jag kan återinvestera. Varje investering ska effektivisera min verksamhet så jag kan konkurrera med de andra så jag får mer pengar att återinvestera. På marknaden avgörs allt via efterfråga och utbud. Det bästa priset för dagen vinner. Alla verksamheter är under ett ständigt tryck att effektivisera, att hitta nya lösningar, nya produkter. Alla tidigare moraliska band (tex det feodala klientsystemet) upphävs och alla är överens om att inga sociala band ska hindra jakten på det bästa priset. Här är drivkraften som bygger imperier och störtar dem lika fort. Kraften som förändrar både natur och sociala förutsättningar i en rasande takt – Den kapitalistiska marknaden.
/johan
Johans blogg om mediegymnasiet 